tisdag, december 28, 2010

Började morgonen med att spilla ut ananas på golvet, diskmaskinen, diskbänken, mig själv (hela morgonrocken). Men jag skulle ta en promenad upp på byn för att kika på den lilla mellandagsrea vi har, så jag var glad ändå.

Sedan blickade jag bort mot termometern och trodde inte mina ögon. Ute var det 31 minusgrader. Och då vill man inte promenera ut på byn, direkt.

Så då nöjde jag mig med att öppna dörren för att dra in den oerhört stilla och torra luft som blir när det är så kallt.

Och nu ska jag läsa lite böcker och dricka julmust istället!

Nog är det gud förbannat att jag inte kan slappna av trots att det är lov. Går omkring med en gnagande känsla i magen hela tiden när det är tänkt att jag ska vila, njuta, må bra.
Och det är endast och bara mitt eget fel, så jag ska ge mig själv en rejäl uppläxning så jag skärper mig lite.

Pato the funny giraffe

Jag har sett klart säsong 4 av Skins och dör lite. Säsong 5 är ännu inte existerande så vitt jag vet, så nu är det bara att vänta, och vänta, och vänta.

söndag, december 26, 2010

juldagen

Det här med att vända på dygnet gick ju bra!
Imorgon blir det Boden för julmiddag med släkten på pappas sida. Ska försöka hinna med ett besök in på Åhléns också, kanske kanske. Hoppas.
Juldagen har iallafall spenderats precis så som juldagen bör spenderas; framför tvn samtidigt som man äter upp alla godis-och-fika-rester från gårdagen, är klädd i skönaste kläderna och bara gör absolut ingenting. Kanske beundrar julklapparna en aning och sover hur länge som helst.

Ajöss!

fredag, december 24, 2010

Jul

Mozartkulor.
Luuuuuuuuunch




Tydligen tyckte mammatomten att jag skulle få vara fin i håret idag, så ett paket har jag hunnit få och det var en locktång! Topptopp! Sedan har jag kort och koncist hunnit tala med den förlorade sonen (för att låta lite kristlig såhär vid jul) och önska god jul. Det var bra! :)

Nu skall håret fortsätta lockas och sedan ska farmodern hämtas, ljus ska tändas på farfars grav och julmat ska ätas.

Ajöken!

God Jul!

onsdag, december 22, 2010

Nu har jag lov. Äntligen.
Har hunnit handla, städa lite samt göra chokladpraliner sen jag kom hem så nu blir det tvn at once och kanske jag sover lite. Det är ju lov.

tisdag, december 21, 2010

Lejon på Gotland

Nu ska jag berätta något som gav mig hjärtklappning och gjorde mig arg på världen imorse.
Jag hade precis duschat och var påväg tillbaka till mitt rum när jag såg en barnvagn stå parkerad på cykelstigen utanför vårt hus. Det snöade ganska rejält och vagen var ganska fylld av snö. Jag såg inte till en endaste människa och jag kunde för mitt liv inte begripa varför vagnen stod parkerad just där just då. Jag skyndade att klä på mig och gick sedan ut för att se om det låg något litet barn i vagnen, men tänkte att det kan det ju för guds skull inte göra.
Jag kikade ner i vagnen och där rejält nerbäddad låg en liten bäbis och jollrade litet för sig själv. Jag blev helt ställd, ty jag såg fortfarande inte en enda människa i närheten. Jag kände mig hemskt villrådig och sprang in igen till Linus och sa "det ligger en ensam bebis därute! I en vagn!!" sedan skulle jag skynda mig ut igen för att hämta in den lilla stackaren när jag såg min granne skotta deras uppfart. Min granne som just fått barn, justja. Hon hade varit precis på andra sidan hörnet när jag var ute vid vagnen och jag hade ju såklart inte sett henne då. Tack gud.
Ni kan ju tänka min puls; vem fan lämnar ett barn utanför ett hus bara sådär?
Fast nu var det ju inte så, som tur var.

Annat jag har gjort idag är:
skrivit klart och mailat in psykologin!! tjoho! Nu behöver jag aldrig bekymra mig över det längre. Så, jag tycktes det behövdes firas så det gjorde jag med apelsinglögg och pepparkakor. Sen har jag slagit in lite julklappar varav en ska få följa med till skolan på IBs lilla Julafton imorgon!

måndag, december 20, 2010

Jag somnade halv tre inatt och klev upp halv sex. 3 timmars sömn. Jag sov kanske en halvtimme i bussen på vägen hem. 3,5 timmars sömn. Så varför i hela fridens fabian är jag inte trött nu? Åh. Blir det ytterligare en sömnlös natt går jag i taket.
Ögon, bli trötta, NU.

peppar peppar ta i trä

En bra dag blir det då:
- Man får mycket bättre betyg än väntat på sin engelska IOC
- Man inte låter så trög som man väntat sig på radio
- Man svarar på nästan alla frågor på biologiprovet och känner att det gick okej
- Man hittar en sån här fin hemsida; http://dailybunny.org/ (En kanin om dagen, hur fint är inte det?!)

20/12 – Någon jag vill byta liv med för en dag, & varför.

Elsa Billgren. Det skulle vara skönt att få strutta runt i stockholm, vara utåtriktad och ha himla fina klänningar och en katt. Skulle vara kul att kännas hur det känns när man har förmågan att gå i så rysligt höga klackar också.

Alltså det finns många andra också, självfallet. Men nu när jag är less på livet och less på skolan hade det suttit fint att vara någon som verkar ha ett kul jobb och helt okej kul liv. Även om aldrig själv egentligen skulle vilja ha det så. Men ni fattar! :)

söndag, december 19, 2010

obs

Okej nära och kära, kom ihåg nu: Imorgon, omkring 06.50 ska ni lyssna på morgonpasset p3 (99.4) om ni vill höra mig önska låtar och prata med Kodjo och Hanna Hellquist! (fortfarande lika knäppt men lite kul.)

Söndag:
Biologi - done
Engelska - done
biologi - done
Städa - done
Engelska
Julpynta det sista

19/12 - Min tro.

Jag är inte troende. Jag tror inte på någon gud eller någon religion alls egentligen. Jag tror inte som de flesta säger att "Gud är något gott inom oss", däremot tror jag att tron på en Gud får oss människor att göra gott, men också mindre bra saker.
Jag tror att för de människor som tror på en Gud är det säkert jättebra, det är en trygghet för många. Någon att vända sig till, en tröst och ibland kanske något som gör tunga saker lättare. Iallafall förr; man "skyllde" ofta på Gud. "Guds vägar äro outgrundliga" för att göra allt det jobbiga lite lättare, tror jag. Men jag vet inte.



Jag tror inte att det finns en Gud, men jag tror att religion och tro i grund och botten är en trygghet och ett stöd för människor.
Vad jag inte gillar med tro är när det blir något man använder som försvar eller anledning till att behandla alla människor illa. Som att homosexualitet inte är "normalt" (vad hände med du skall behandla din nästa som du själv vill bli behandlad, liksom?), exempelvis. Det är bara konservativt tänkande och om Gud verkligen är allsmäktig och verkligen har problem med homosexuella känns det som att det som att han borde träda fram och ställa ner foten för att vi inte lyssnar på honom med tanke på alla gayparader och dylikt.

Nej men, den här frågan är så uttjatad. Ni fattar var jag står liksom.
Det viktiga är att man accepterar människor för dem de är och behandlar dem med respekt, vare sig de är troende, homosexuella, tjocka, rika, transor, buddisther, muslimer, smala, fattiga.. ja ni förstår. I slutändan är vi alla människor och det är det som spelar roll.

Helgen

Wuthering Heights ska läsas på engelska som sagt. Allt annat är bara strunt och hela atmosfären förstörs av svenskan hårda kanter och tråkiga ord, förutom när man läser Karin Boye, då. Då är svenskan hemskt hemskt fin igen.

lördag, december 18, 2010

Kul med lördag idag och söndag imorgon

Lördag:
Biologi - done
Nötkakor - done
Engelska - done
Biologi - done
Grinchen - done
Sömn

Söndag:
Engelska
Biologi
Städa
Engelska
Psykologi

18/12 – Min favoritfödelsedag.


Min bästa födelsedag var när jag fyllde fyra år. Det var ungefär en vecka efter att min farfar dött, samma dag som hans dödsannons kom upp i tidningen. Jag var så liten då och kunde inte vara riktigt ledsen, men jag minns den födelsedagen som den bästa. Jag hade på mig min favoritpyjamas med änglar på och när jag gick in i köket fick jag den finaste tårtan någonsin. Mamma hade gjort en liten blomma av glasyr på tårtan och i mitten av blomman låg en dajmkula som jag fick äta upp, för det var min födelsedag.

tätortstimotej

Det kanske är dags att gå och lägga sig nu.
Imorgon måste jag upp i tid för jag har så fasligt mycket som ska hinnas med; det är plugg, julbak, städning av diverse rum och marsvinsburar och så ytterligare lite plugg och en gnutta plugg till.

Jag har börjat läsa Wuthering Heights på svenska nu också. Jag som inte ens kan se samma film två gånger under samma månad, börjar nu läsa om en bok fast på ett annat språk, bara någon vecka efter att den lästes ut första gången.
Jag hade ett hopp om att några av de oklarheter jag hade om boken (p.g.a den ibland lite svårtydda 1800-tals engelskan) skulle redas ut. Men mest är jag besviken. Bra böcker ska läsas på orginalspråk, svenska är inte alls lika fint som den krångliga 1800-tals engelskan. Men det var väl ingen nyhet egentligen.

Annars lånade jag en novellsamling av Karin Boye från biblioteket förra veckan. Ska läsa den också, känner att Kallocain och Ja visst gör det ont, borde utökas med lite annat skrivet utav henne.

Ja, svammel svammel. Lite bokläsning och så går jag och lägger mig.
Puss och godnatt!

fredag, december 17, 2010

17/12 -Låtar jag kan lyssna på hundra gånger om

Uppenbarligen i princip alla Lasses låtar eftersom jag aldrig blir less dem. Men jag ger er ett litet urval:

Lars Winnerbäck - En svår och jobbig grej
Lars Winnerbäck - Under månen
Lars Winnerbäck - tretton trappor opp
Bob Dylan - Mr. Tambourine man
Daniel Adams Ray - Gubben i lådan
She and Him - This is not a test

lustigt

Hahaha. Blev lite inspirerad igår, skickade in en "önska en låt" till morgonpasset och nu på förmiddagen ringde de och undrade om jag vill bli uppringd på måndagmorgon. Lite knäppt, men varför inte?
Så, på måndag får jag snacka med Kodjo. Förstår att du är avundsjuk måsen! ;D

torsdag, december 16, 2010

16/12 - Det här är jag beroende utav

att knäcka fingrarna, nacken och ryggen
att somna med tvn på (tackar gud för timern)
facebook (är man tragisk eller?)

öööööh. finns säkert så mycket annat men inget jag kommer på just nu.

onsdag, december 15, 2010

15/12 - Mina Drömmar

Drömmar finns ju i alla olika sorter, sådant man drömmer om inom en väldigt snar framtid, sådant man drömmer om som något man en dag ska göra, drömmen om hur ens liv ska se ut och hur man ska ta sig dit. Ja, det är rätt många. Jag hade tänkt berätta om en av mina "så ska mitt liv se ut i framtiden"-drömmar, den ändras dock rätt ofta beroende på vad jag vill för tillfället, men såhär ser det ut nu ungefär:

Jag vill bli psykolog när jag blir stor. Jag vill gärna ha en egen mottagning någonstans, inte helst i Sverige. England är väl drömstället.
Men, man ska ju ta sig dit också.
Så just nu drömmer jag om att ta studenten, klara IB, åka som au pair eller volontärarbeta ett tag och sedan börja på universitetet. Och i drömmar är allt tillåtet, så jag hoppas på att komma in i Göteborg, Uppsala eller Stockholm. Kanske Lund. Just nu hoppas jag mycket på Göteborg.
Så, i min ihopdrömda framtid bor jag i en lagomt stor etta någonstans i centrala Göteborg (okej, inte särskilt realistiskt att få tag i en sådan lägenhet, men, som sagt; i drömmar är allt tillåtet!) som är väl möblerad av second hand möbler och retrogrejer. Om inte annat finns just då, ska min rumskompis vara en supertam dvärgvädurskanin. Resten vet jag inte, fint folk, fin stad, intressant plugg, i drömmen känns det då toppen.

Men, man vet aldrig med framtiden. Det är därför drömmar är så bra. De lovar ingenting, men de håller dörrarna öppna, liksom. Och om en dröm inte riktigt funkar som man tänkt, ersätter man den bara med en annan dröm.
Så drömmar är ett ypperligt sätt att sysselsätta sig på när man inte har något annat för sig! :)
Nu behöver jag aldrig göra en IOC igen.
Kanske.
Förhoppningsvis behöver jag aldrig göra en IOC igen, om nu inte bandspelaren valde att strejka mitt under allt mitt prat. Hoppas inte! Får se om Tonje återkommer med ett svar.

Engelskan gick inte lika bra som svenskan. Jag låter det muntliga sinka mig. Det sitter i skallen! Har så mycket jag vill säga, och hade det hela varit på svenska hade jag kunnat uttrycka mig exemplariskt och make my point very clear. Så blir det inte på engelskan. Det dyker upp avancerade, bra svenska ord som jag inte kan översätta och så måste jag tala runt ordet för att göra mig förstådd. Och så stör jag mig på det, tappar fokus och tycker synd om mig själv. Så, det enda hindret är jag själv, måste definitivt jobba på det.
Men man lär sig alltid något. Jag hade fin struktur åtminstone, och det är väl bra, med tanke på att jag fick vad man kan kalla en blackout när det kom till narration och det kändes som att jag simmade runt i ett stort hål.

Jisses alltså. Dags att börja jobba med sin nervositet och sin inställning kanske? Tror fan det!

tisdag, december 14, 2010

Äter godaste mackan nu. Hårdbröd med skinka, paprika och avocado slår allt.


Jag tror inte att min och Jennifers rätt långa powernap på bänkarna i klassrummet imorse gav så mycket. Nu när jag sitter här snurrar det i huvudet och bokstäverna flytar ihop litegranna. Inte så himla praktiskt när man ska läsa en rätt lång chapter summaries på Angela's Ashes, men jag överlever.

ajöken!

14/12 – Det här åt jag igår.

Frukost: ingenting
På skolan: Tonvis med lussekatter, pepparkakor och festis
Lunch: Viltskav. Mumma.
Middag: Älgköttfärssås och bönor

Har inga bilder eller så. Men jag antar att ni kan picture it, liksom..

måndag, december 13, 2010

snow

Upptäckte att det bara är 1,5 veckor kvar till Jullov! Trodde det var 2,5 ungefär. Så det var välkommet!

13/12– Min favoritplats

Min favoritplats (eller smultronställe som man så fint kan kalla det) är förmodligen stugan. Jag älskar att vara där. Det är det enda ställe på jorden som jag förknippar med lugn, ingen annanstans är det så fridfullt som det är där.
Det är också en viktig plats för mig pga alla minnen jag har därifrån. Stugan har varit en självklarhet för mig hela mitt liv och hemskt många fina sommardagar har jag spenderat där, making new memories.
Det är lite av en oas mitt i allt annat kaos, kan man säga.
Visserligen är det bara en liten stuga, stilla benägen vid en sjö och omringad av skog på tre sidor, och visserligen är gräsmattan full utav kottar, utedasset luktar skit och det lurar både björn, älg, lekatter och råttor bakom husknuten i princip men trots detta är det min favoritplats där man alltid kan känna lugn.

Detta är ju en plats som jag besöker väldigt frekvent och som jag alltid tagit förgivet, men jag har en annan favoritplats också, vars jag bara varit en enda gång; Oxford.
Jag vet att det är väldigt klyschigt och förmodligen lite naivt att säga att ett sådant ställe, som man varit till en gång i sitt liv, är så viktig. Men, så känns det just nu!
Jag älskade Oxford när jag var där, det kändes som att staden var gjord för just mig och även om jag inte hade något väldigt nära eller mycket umgänge under min vistelse har jag sällan känt mig så tillfreds med tillvaron, mig själv och livet som jag gjorde då. Detta behöver ju inte bero på just staden, men vissa gånger känns det lite så.
Klimatet, miljön, arkitekturen, människorna; allting var som gjort för mig.
Så, jag ska tillbaka någongång. Gärna väldigt snart. Kanske då jag far som au pair eller så.

That's that.
Adjö!

söndag, december 12, 2010

12/12 – Min bästa vän.

Det här med bästa vänner är svårt tycker jag. Var drar man gränsen för bara "vän" och "bästa vän". Är den bästa vännen den man kan berätta allt för; kan man berätta allt för någon?
Jag kan inte det. Det tror jag inte någon kan. Visst finns det saker som vi bär på som bara förblir våra, helt orörda av andra människor. Jag tror inte att det går att undvika.

Sen tror jag att risken för att man börjar äga en annan person, om man klassar endast denne som sin bästa vän, är rätt stor. Eller, jag är ganska säker på det. Egna erfarenheter.
Och man kan aldrig äga en annan människa, hur nära man än tror att man står varandra. En människa är inte en ägodel, något man bevakar över eller tror sig ha rätt att veta allt om. Det funkar inte. Relationer där människor tror att de äger varandra blir nog väldigt destruktiva.

Men, iallafall, min bästa vän.
Jag har aldrig varit en person med massor utav kompisar, oftast har jag få men väldigt nära vänner och det passar mig bra. Jag måste medge att jag har lite svårt för ytliga mer bekanta relationer än dem där man är rätt nära varandra och verkligen kan vara sig själv. Men det beror mest på min egen blyghet.
Iallafall, som jag sa, jag har aldrig och jag har inte nu heller en hel drös med vänner, utan snarare några få som jag känner väldigt nära. Och de personer jag skulle klassa som mina närmsta vänner är nog Karin och Elena.

Karin har jag känt sedan sjuan-åttan ungefär då hon började spela i samma fotbollslag som jag. Vi har i flera år haft samma umgängeskrets men kom inte riktigt riktigt nära varandra förens i nian-ettan någon gång. Karin är impulsiv, ivrig, lätt att ha att göra med och hemskt hemskt snäll. Hon vill göra alla nöjda, och det tror jag slår tillbak på henne själv ibland. (Ta hand om dig själv också, kom ihåg det.) Hon är nog den enda människa som jag, världens mest konflikträdda person, kan snäsa åt när jag blir arg på henne och göra henne uppmärksam på om hon gjort mig besviken. (Nu låter det som att det är något som händer jämt, men så är naturligtvis inte fallet) Det jag vill få fram är, att jag känner henne så bra och litar på henne så otroligt, att jag inte är rädd för att visa mina känslor eller föra fram mina åsikter då jag är arg eller besviken. Det är något som jag inte riktigt vågar göra i någon annan relation.
Ibland ställer jag för höga krav på henne, förväntar mig att hon ska ha tid med mig hela tiden. Och så tjatar jag alldeles för mycket på henne om "att gör så, skynda dig nu, kom kom kom" vilket är resultatet av våra olika personligheter; hennes spontanitet och tidsoptimism och min kontrollfreakshet och perfektionism. Jag hoppas det inte nöter på henne allt för mycket, att jag är som jag är.
Mitt finaste minne med denna männska är Winnerbäck-konserten på PDOL i somras, då hon utan att gnälla väntade med mig framför scenen två timmar innan Winnerbäck skulle komma, bara för att jag skulle få stå längst fram.
Karin är iallafullafall min galnaste mest spontana vän, och ibland går hon mig på nerverna (mest pga att jag är sådant galet kontrollfreak då) men det är nog vad jag älskar mest hos henne. Jag skulle gärna få en del utav den spotaniteten, det hade varit härligt. Hon är den finaste av de fina och jag älskar henne hemskt mycket.
Elena då.
Elena har nog lärt mig mer än vad många andra har. Som hur en riktigt vän ska vara, exempelvis. När jag lärde känna henne förstod jag hur fina människor är, och hur villkorslös och fördomslös en relation kan vara. Hon har stått vid min sida med fina ord och uppmuntrande kommentarer every step of the way under en långdragen jobbig period av mitt liv (oh lord, så klyschigt det lät nu då) och hjälpt då människor varit riktiga idioter, och då någon viktig ofrivilligt försvann och blev något hjälplöst, trots att hon själv inte har det så lätt hela tiden.
Hon är en av de starkaste personer jag vet också, som mirakulöst nog slår sig igenom törnrosbuske efter törnrosbuske och aldrig någonsin låter det gå ut över någon annan.
Sen är hon den mest självständiga jag vet (var inte rädd att lita på människor:)) och det beundrar jag så himla mycket, hur hon alltid går sin egna väg. Hon är fin och unik, galet jäkla kul med båda fötterna på jorden och vore jag kille hade jag nog blivit kär i henne at once!

Hon är en av de muppigaste jag vet, och ibland har vi hysteriskt kul ihop, men vi kan också prata om moral och etik och massa viktiga grejer i evigheter (det mest vanliga ämnet är nog ändå kärlek tror jag. Eller?) och det är himla bra tycker jag!
Hon är en jäkla fin person, och jag älskar henne lika mycket nu som jag gjorde då vi åkte karusell på LK och skrek "jag ääääääääälskar dig! och FUCK YOU LULEÅ!"

lördag, december 11, 2010

Köpte av Elena hennes the sims3 så nu är jag lycklig. Har ett fint fungerande the sims3. Wiho! Bara att börja skaffa sig expansions-och prylpaket då. hehe

11/12 – I din handväska hittar man.

Ett par skinnvantar
Ett par fingervantar (dubbelt upp för mina reumatiska mysiga leder)
En necessär med tjejgrejer
En kam
Plånbok
4 pennor
Ett headset
En liten ask med laktospiller i
En lapp där jag hastigt nedtecknat quadratic formula
Hårklämma
Glasögonfodral
Läppgrejs

8/12 - Mina syskon.

Denna har varit under uppbyggnad några dagar nu. Men nu kommer den, en dag eller två försenad! :)

Mina syskon består av två bröder. Två storebröder. Brorsor. Ja, hur man nu vill uttrycka sig. Jag kallar dem vid namn eller B1 och B2! Lite olika sådär.

När jag var liten kändes det som att Linus var ungefär hundra år äldre än mig. När jag tänker tillbaka på "då jag var liten" kändes det alltid som att han hela tiden var så himla, himla stor. Men 7 års skillnad är ganska mycket ändå, när man tänker efter. Då jag gick fyran, hade han passerat mellan- och högstadiet för länge sedan, och var närmare studenten än jag var högstadiet.

Linus har nog alltid varit den mest ansvarsfulla av oss tre syskon. Förmodligen för att han är äldst och har vuxit upp under striktast uppsyn ;) För hundra år sedan då mamma och pappa bad mig och Emil plocka i och ur diskmaskinen och Linus hänga upp tvätten, slutade det oftast med att Linus gjorde alltihopa. Utan att gnälla ens, medans Emil och jag slölåg framför tvn eller fördrev tiden på lunarstorm.

Linus är också vad man kan kalla ett levande uppslagsverk. Allt, allt kan han. Han suger i sig information som en svamp och har ett sådant otroligt intresse för att lära. Det avundas jag honom! Jag lär mig alltid så mycket av honom, speciellt då vi diskuterar olika saker; och fast jag vet att det är lönlöst ger jag mig in i en diskussion som jag omöjligt kan vinna, och det slutar med att jag går arg därifrån. För arg för att erkänna att jag har fel och han rätt och vet bäst i just denna diskussion.
Jag beundrar och ser upp till honom. Han har lärt mig så mycket så väldigt länge. Hur man kastar en handboll på bästa sätt, vad som hände under första och andra världskriget och hur allmänna saker som vänskapsrealtioner kan förändras. Jag tror att han är den mest sociala av oss tre, också. Han är en mästare på sociala interaktioner. Jag har aldrig tyckt det varit lätt att tala med människor jag inte känner utan och innan, men Linus han navigerar sig genom alla möjliga slag av människor, pratar och skrattar. Jag begriper inte hur.

Min andra, yngre men ändå äldre bror Emil, är bara 5 år äldre än mig. När vi var små brukade han leka polis och tjuv med mig, och ibland lekte vi även med mina barbiedockor. Jag har alltid sett upp till Emil, velat vara lite som honom. Då jag gick i sjuan och han lyssnade på punk, hade svarta kängor och rakat hår, lyssnade jag också på punk. Jag hade svarta stuprörsjeans, rutiga vans och svartvita hängslen. Haha.
Nu är han nyutexaminerad sjuksköterska och ingen kan vara stoltare än jag! Han navigerar ambulanser i illfart genom städer och hjälper de människor som behöver det mest. Och det passar honom perfekt! För han är så snäll. Han är hemskt omtänksam och sympatisk, lite försiktig och alltid väldigt snäll. Något jag beundrar hos honom är hans konstanta lugn. Aldrig brusar han upp, aldrig stressar han sönder. Han tar det chill med snusen under läppen och gubbaskern på huvudet liksom. ;)


Ibland är jag lite rädd för att de bara ska se mig som en tjatig bortskämd lillasyster, för till viss del vet jag ju att det absolut är sant. Och så vet jag att jag är dålig på att ge dem utrymme då de kommer hem och hälsar på, men det är mest för att jag saknat dem så mycket. Julen är min favorittid på året inte för julklapparna, inte för allt det ytliga, utan för att de båda kommer hem och vi ser på tv tillsammans, sitter uppe på nätterna tillsammans, handlar julklappar tillsammans och umgås. Då känns det så himla bra.
Ett av mina favoritminnen med dessa två människor utspelade sig för drygt ett år sedan. Vi åkte in till Piteå för att handla julklappar tillsammans några dagar innan jul. Vi hade en Winnerbäckskiva i cdspelaren och tillsammans satt vi och sjöng med i Balladen om konsekvenser.
För att summera upp detta ovanligt långa inlägg tänke jag bara säga att de är två galet fina, underbara personer som jag alltid har och alltid kommer att se upp till! Och även om jag inte säger det så älskar jag dem väldigt mycket, och hoppas att vi aldrig blir som de syskon som tappar kontakten och knappt umgås när man är vuxen.

Tack för mig! :)

10/12 – En dålig vana du har.

Jag knäcker fingrarna och nacken i tid och otid. Alla i min omgivning hatar det, och jag märker inte ens själv att jag gör det ibland förens Jennifer petar på mig och ger mig onda ögat.
Alltså. Vadfan tänker man då man ersätter Heathcliffs död från väldigt symbolisk självsvält till att han skjuter ihjäl sig ?!??!?!? Skitregissör.

fredag, december 10, 2010

Vaknade med vad man kan kalla begynnande migrän imorse och då har man inget annat val än att ta några huvudvärkstabletter och gå och lägga sig i ett väldigt mörkt rum ett par timmar. Sagt och gjort. Nu är jag pigg och glad igen, huvudet känns bra det med så jag håller på att städa upp här inför Elenas besök. 14.20 ska jag hämta henne on tha busstationen. Kommer bli himlans trevligt!

Så, ikväll gäller det. Haha. Som jag väntat alltså.



torsdag, december 09, 2010

9/12 - Något som gjort dig stolt de senaste dagarna.

Åh. Inte vet jag. Ingenting speciellt. Kanske att jag överlevde IOCn eller att Helena tycker jag är duktig på att uttrycka mig muntligt.
Inget mer än så.

Nighty!
Titta hur man såg ut en gång i tiden. Snart två år sedan. Huhuhu. :)


tisdag, december 07, 2010

måndag, december 06, 2010

Varför är jag vaken nu?
Jo.
För jag har övat och förberett mig inför IOC imorgon och jag blev så fasligt nervös så när klockan närmade sig halv tio bestämde jag mig för att lägga plugget åt sidan och slå in lite julklappar. Sagt och gjort, det lugnade mig i ca två timmar. Nu är jag färdig och galet nervös igen. Borde sova typ NU så jag är pigg och utvilad när jag kommer till skolan. Aaah. Nervositeten! Men, som Helena sa, 20% av betyget är ju inte så mycket... right? Ehrm.

I can do it I can do it I can do it. Wish me luck!
Nu ska jag sätta igång med psykologin. Vill få klar den nuuuuuuuu.

6/12 – Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta dig själv.

  1. Jag har världens kaninmani och älskar de små knuttarna.
  2. Jag tycker det är rätt kul att fota men är inte sådär superskillad. En amatör-amatör kan man kalla mig.
  3. Jag kan knäcka (mer eller mindre) varenda led i kroppen: tårna, fotlederna, knäna, höfterna, axlarna, armbågarna, handlederna, fingrarna samt nacke och rygg)
  4. Min största största last här i livet är skolans kycklingbaguetter.
  5. En gång var jag vältränad. Sedan slutade jag och gick upp drygt 100kg. (more or less, hehe)
  6. Jag gör mig stäändigt till ett offer, samtidigt som jag hatar när andra människor gör likadant.
  7. Drömmen just nu är att efter gymnasiet och drygt ett au pair år ska jag flytta till Göteborg för att plugga till psykolog samtidigt som jag bor i en pluttig liten etta som jag inreder sönder med retrogrejer. Och min rumskompis ska vara en dvärgvädur.
  8. Sen vill jag ha en egen psykologmottagning och hjälpa människor som behöver det, på ett bra sätt. Ska visa att psykologer är mer än bara hjärnskrynklare.
  9. Jag mår nog som allra bäst när hela familjen är samlad. Därför älskar jag julen så mycket.
  10. Jag är väldigt väldigt väldigt blyg. Det tar lång lång tid innan jag helt och hållet kan vara mig själv och slappna av med andra människor.
  11. Jag älskar Lars Winnerbäck. Älskar älskar älskar.
  12. Jag samlar på fuldjur, aka ugly dolls.
  13. Min farmor är min främsta förebild. Jag älskar henne otroligt mycket.
  14. Jag är extremt lättstressad och förvirrad.
  15. Jag åker buss 10 timmar per vecka.

söndag, december 05, 2010

5/12 – Vad är kärlek.

Okej, det här blir kort och koncist för jag har inte riktigt tid med detta, men pga min tvångstankliga (new word, hehe) natur känner jag att jag måste.

Okej. Kärlek.
Kärlek kan väl beskrivas på hundra olika sätt för hundra olika människor eftersom det förmodligen betyder olika grejer och känns på olika sätt för olika personer eftersom vi alla är olika. (Pust) Själv skulle jag väl (kortfattat) beskriva kärlek som caring feelings, ömsesidig respekt, fjärilar i magen, en stark tilldragelse till någon osv osv osv.
Hade jag varit en psykolog som älskade det biologiska perspektivet inom psykologi, hade jag sagt att kärlek är resultatet av en massa hormoner och grejer som flyger runt i huvudet på en tills man blir alldeles snurrig, darrig, virrig och hispig.
Men att skylla denna underbara (?) känsla på hormoner är ju lite tråkigt, så låt oss säga att det helt enkelt är känslan vi känner när man träffar och lär känna en helt outstanding människa. Typ!

P.S och kärlek är inte vad som beskrivs i Romeo & Juliet. Det har vi fått klart för oss denna höst ;)

P.S2 sen om kärlek är som den kärlek mellan Catherine och Heathcliff i Wuthering Heights vet jag inte heller. Den är ju inte riktigt hälsosam.. nja. Har nog inte kommit till en slutsats där ännu.

Så. Adjö nu!

Lite Södergran

Höstens dagar
Höstens dagar äro genomskinliga,
och målade på skogens gyllne grund...
Höstens dagar le åt hela världen.
Det är så skönt att somna utan önskan,
mätt på blommorna och trött på grönskan,
med vinets röda krans vid huvudgärden...
Höstens dag har ingen längtan mer,
dess fingrar äro obeveligt kalla,
i sina drömmar överallt den ser,
hur vita flingor oupphörligt falla.

Landet som icke är
Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag
verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.
Jag skulle göra matteuträkningarna och conclusion och result till psykologin idag, men det jäklades med vilka värden vi ska/inte ska använda. (Det är så det blir när man inte tittat i papprena på hundra år. Man minns inte) Ska försöka få tag i någon av mina grupparbetesväninnor och söka svar. Ty de är de enda som vet. :P
Och då jag inte får tag i dem analyserar jag lite dikter istället. IOC på tisdag!!! hjälp.

(Btw önskar jag mig Edith Södergrans diktsamling Landet som icke är, i julklapp. Den finns på cdon.com för den som undrar!)

För julkänslan!




hoppas den överlever min vård, bara.

andra advent

Idag ska jag jobba med det sista på psykologin, och så ska jag analysera klart de dikter jag har inför individual oral commentry som är på tisdag. (Nervöst!)
Tanken var egentligen att åka med mamma upp till Storforsen på julmarknad, det verkar så himla mysigt och fint. Men det är över tjugo minusgrader ute, så vi valde att stanna hemma och göra bort en massa måste istället. Lite tråkigt, hade gärna åkt upp för att fota massa fina vinterbilder, men det får bli en annan gång. Kanske hinner jag fota lite ändå här ute innan det blir för mörkt.
Det är så fint ute när det är så kallt. Hela världen blir svart-blå-vit och luften verkar stå helt stilla.

Puss

lördag, december 04, 2010

4/12 – Ett foto på en plats du varit på.

Malaga, Spanien.

3 December

Gårdagen var fin från morgon till kväll typ. Absolut toppen.
Mår som jag förtjänar mest pga dygningen som blev. 05.30 - 03.30. Not very fun today though.
Öppet hus gick fint. Ska analysera lite dikter (have to) och typ sova.

Bye

fredag, december 03, 2010

3/12 - Meningen med mitt bloggnamn.

Mitt bloggnamn. Herrkantarell.blogspot.com. Töntigare, mer corny, lejdare* bloggnamn får man leta efter, tycker jag. Men trots detta så ligger det mig ack så varmt om hjärtat.. Nej, men, historien bakom namnet då?
Jag har haft ett antal bloggar innan just denna, men det var bloggar som ingen visste om och ingen läste och som jag bara skrev halvhjärtat i då och då för att få skriva av mig lite grann. (Jag hade även något så knasigt som journalistdrömmar då, så jag försökte utvecklas i mitt skrivande utan att få respons.. inte sådär jätte lyckat, nej.)
Iallafullafall kom namnet till under någon bildlektion på högstadiet då vi flamsade och hade himla kul på torsdagseftermiddagarna. Jag tilldelades namnet Herr Kantarell och mina vänner fick heta Fru Garn och Magister Gurka (nåt sånt, tror jag). Detta utvecklades sedan vidare vid en bowlingmatch då vi bowlade under dessa namn, och strax efter detta skaffade jag bloggen. Och av någon anledning blev det en blogg som nu hållt sig i 2-3 år. Galet nog.

Ja. That's that. The history behind Herrkantarell.blogspot.com

torsdag, december 02, 2010

2/12 - varför började du blogga?

Ett sätt att skriva av sig antar jag. Och ett sätt att ibland kunna strukturera upp hur jag ska och vad jag ska göra, när det kommer till en himla massa måsten. Visst kan jag rada upp allting i en lista och sedan stryka sak efter sak, men ibland ger det mig ett innre lugn att skriva en flytande text om hur jag strukturerar mitt plugg. Nördigt, jag vet.
Fler anledningar finns väl antar jag, även om jag egentligen tycker att bloggandet är lite.. meningslöst. Nåja.

Galet trött, ska kolla historiefilmen (om den vill funka nu!) packa inför imorgon osv osv.

Adjö!

onsdag, december 01, 2010

Jobbar på med psykologin. Går rätt okej (peppar peppar ta i trä) faktiskt. Och jag som oroat mig så mycket för att börja om med den. Introduktionen är nääästan klar, idag och imorgon ska den göras helt färdig. Sedan söndag blir det mattetjosan och conclusion, och så det sista behövliga på måndag eftermiddag. Toppen toppen. Jag borde verkligen hinna. (Så blire diktanalys lördag eftermiddag. Individual oral commentry is coming up...)

Nej. Åter till psykologin nu.

(Och så måste jag åter nämna hur mycket jag älskar kaffe. Åh. Piggheten)

1/12 - Presetera dig själv

Det här känns ju lite onödigt då jag antar att alla som läser ändå känner mig. Men men, let's do it.

Men. Hur börjar man på en presentation egentligen? "hej hej Amanda var namnet!" eller "Amanda Nyberg, 18 år, Älvsbyn". Liksom. Ni känner ju mig. Ni vet att jag heter Amanda, är 18 år och bor i en liten sketen kommun vid namn Älvsbyn. Att jag pluggar ungefär nästan typ dygnet runt, åker buss 2 timmar per dag, gillar böcker, kameror och lider av kaninmani. Att jag älskar mat och aldrig kommer kunna äta i lagom mängder, att skolans kycklingmackor är min största lass och allra mest så älskar jag Lars Winnerbäck. Att jag lyssnar på gubbmusik i övrigt och är ganska blyg.

Ja. Det är väl jag ändå. Eller en del av mig åtminstone.
Ack och ve, tröttheten! (Men efter tidigare erfarenheter vet vi ju att kaffe är svaret). Ska äta lite och sedan dricka kaffe och sedan skriva klart introduktionen på psykologin. Typ.
Imorgon har jag klipptid innan bussen går (sovmorgon) vilket är grejt. Slipper se ut som ett fån på fredag då!! :)

Och föresten, när jag bläddrade omkring på de ungefär 100 (överdriven siffra ja) vintagebloggarna jag läser jämt och ständigt hittade jag någon sorts blogglista. Man ska skriva ett inlägg om ett specifikt ämne varje dag, och eftersom jag ändå inte har något liv tänkte jag fullfölja detta. Hohoho. Äntligen har mitt liv fått mening och innehåll! Jag tänkte börja idag då det ändå är den första December. Är ju perfans perfekt.

Dag 1 – Presentera dig själv.
Dag 2 - Varför började du blogga?
Dag 3 - Meningen med mitt bloggnamn.
Dag 4 – Ett foto på en plats du varit på.
Dag 5 – Vad är kärlek.
Dag 6 – Ett nytaget foto på dig själv och 15 intressanta fakta dig själv.
Dag 7 – Ett ögonblick.
Dag 8 – Mina syskon.
Dag 9 – Något som gjort dig stolt de senaste dagarna.
Dag 10 – En dålig vana du har.
Dag 11 – I din handväska hittar man.
Dag 12 – Min bästa vän.
Dag 13 – Min favoritplats
Dag 14 – Det här åt jag igår.
Dag 15 – Mina drömmar.
Dag 16 – Det här är jag beroende utav.
Dag 17 – Låtar du kan lyssna på hundra gånger om
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 - Min tro.
Dag 20 – Någon jag vill byta liv med för en dag, & varför.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Detta får mig att gråta.
Dag 23 – Det här upprör mig.
Dag 24 – Detta får mig att må bättre.
Dag 25 – En bild från mitt rum/lägenhet.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 - Min favoritfärg.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Detta ångrar jag.
Dag 30 – Vad jag hade på mig idag.
Dag 31 - Planer/drömmar/mål du har.